ਮਾਰੂ ਮਹਲਾ ੧ ਦਖਣੀ ॥
maaroo mahalaa 1 dakhanee |
Maaroo, First Mehl, Dakhanee:
ਕਾਇਆ ਨਗਰੁ ਨਗਰ ਗੜ ਅੰਦਰਿ ॥
kaaeaa nagar nagar garr andar |
Deep within the body-village is the fortress.
ਸਾਚਾ ਵਾਸਾ ਪੁਰਿ ਗਗਨੰਦਰਿ ॥
saachaa vaasaa pur gaganandar |
The dwelling of the True Lord is within the city of the Tenth Gate.
ਅਸਥਿਰੁ ਥਾਨੁ ਸਦਾ ਨਿਰਮਾਇਲੁ ਆਪੇ ਆਪੁ ਉਪਾਇਦਾ ॥੧॥
asathir thaan sadaa niramaaeil aape aap upaaeidaa |1|
This place is permanent and forever immaculate. He Himself created it. ||1||
ਅੰਦਰਿ ਕੋਟ ਛਜੇ ਹਟਨਾਲੇ ॥
andar kott chhaje hattanaale |
Within the fortress are balconies and bazaars.
ਆਪੇ ਲੇਵੈ ਵਸਤੁ ਸਮਾਲੇ ॥
aape levai vasat samaale |
He Himself takes care of His merchandise.
ਬਜਰ ਕਪਾਟ ਜੜੇ ਜੜਿ ਜਾਣੈ ਗੁਰਸਬਦੀ ਖੋਲਾਇਦਾ ॥੨॥
bajar kapaatt jarre jarr jaanai gurasabadee kholaaeidaa |2|
The hard and heavy doors of the Tenth Gate are closed and locked. Through the Word of the Guru's Shabad, they are thrown open. ||2||
ਭੀਤਰਿ ਕੋਟ ਗੁਫਾ ਘਰ ਜਾਈ ॥
bheetar kott gufaa ghar jaaee |
Within the fortress is the cave, the home of the self.
ਨਉ ਘਰ ਥਾਪੇ ਹੁਕਮਿ ਰਜਾਈ ॥
nau ghar thaape hukam rajaaee |
He established the nine gates of this house, by His Command and His Will.
ਦਸਵੈ ਪੁਰਖੁ ਅਲੇਖੁ ਅਪਾਰੀ ਆਪੇ ਅਲਖੁ ਲਖਾਇਦਾ ॥੩॥
dasavai purakh alekh apaaree aape alakh lakhaaeidaa |3|
In the Tenth Gate, the Primal Lord, the unknowable and infinite dwells; the unseen Lord reveals Himself. ||3||
ਪਉਣ ਪਾਣੀ ਅਗਨੀ ਇਕ ਵਾਸਾ ॥
paun paanee aganee ik vaasaa |
Within the body of air, water and fire, the One Lord dwells.
ਆਪੇ ਕੀਤੋ ਖੇਲੁ ਤਮਾਸਾ ॥
aape keeto khel tamaasaa |
He Himself stages His wondrous dramas and plays.
ਬਲਦੀ ਜਲਿ ਨਿਵਰੈ ਕਿਰਪਾ ਤੇ ਆਪੇ ਜਲ ਨਿਧਿ ਪਾਇਦਾ ॥੪॥
baladee jal nivarai kirapaa te aape jal nidh paaeidaa |4|
By His Grace, water puts out the burning fire; He Himself stores it up in the watery ocean. ||4||
ਧਰਤਿ ਉਪਾਇ ਧਰੀ ਧਰਮ ਸਾਲਾ ॥
dharat upaae dharee dharam saalaa |
Creating the earth, He established it as the home of Dharma.
ਉਤਪਤਿ ਪਰਲਉ ਆਪਿ ਨਿਰਾਲਾ ॥
autapat parlau aap niraalaa |
Creating and destroying, He remains unattached.
ਪਵਣੈ ਖੇਲੁ ਕੀਆ ਸਭ ਥਾਈ ਕਲਾ ਖਿੰਚਿ ਢਾਹਾਇਦਾ ॥੫॥
pavanai khel keea sabh thaaee kalaa khinch dtaahaaeidaa |5|
He stages the play of the breath everywhere. Withdrawing His power, He lets the beings crumble. ||5||
ਭਾਰ ਅਠਾਰਹ ਮਾਲਣਿ ਤੇਰੀ ॥
bhaar atthaarah maalan teree |
Your gardener is the vast vegetation of nature.
ਚਉਰੁ ਢੁਲੈ ਪਵਣੈ ਲੈ ਫੇਰੀ ॥
chaur dtulai pavanai lai feree |
The wind blowing around is the chauree, the fly-brush, waving over You.
ਚੰਦੁ ਸੂਰਜੁ ਦੁਇ ਦੀਪਕ ਰਾਖੇ ਸਸਿ ਘਰਿ ਸੂਰੁ ਸਮਾਇਦਾ ॥੬॥
chand sooraj due deepak raakhe sas ghar soor samaaeidaa |6|
The Lord placed the two lamps, the sun and the moon; the sun merges in the house of the moon. ||6||
ਪੰਖੀ ਪੰਚ ਉਡਰਿ ਨਹੀ ਧਾਵਹਿ ॥
pankhee panch uddar nahee dhaaveh |
The five birds do not fly wild.
ਸਫਲਿਓ ਬਿਰਖੁ ਅੰਮ੍ਰਿਤ ਫਲੁ ਪਾਵਹਿ ॥
safalio birakh amrit fal paaveh |
The tree of life is fruitful, bearing the fruit of Ambrosial Nectar.
ਗੁਰਮੁਖਿ ਸਹਜਿ ਰਵੈ ਗੁਣ ਗਾਵੈ ਹਰਿ ਰਸੁ ਚੋਗ ਚੁਗਾਇਦਾ ॥੭॥
guramukh sehaj ravai gun gaavai har ras chog chugaaeidaa |7|
The Gurmukh intuitively sings the Glorious Praises of the Lord; he eats the food of the Lord's sublime essence. ||7||
ਝਿਲਮਿਲਿ ਝਿਲਕੈ ਚੰਦੁ ਨ ਤਾਰਾ ॥
jhilamil jhilakai chand na taaraa |
The dazzling light glitters, although neither the moon nor the stars are shining;
ਸੂਰਜ ਕਿਰਣਿ ਨ ਬਿਜੁਲਿ ਗੈਣਾਰਾ ॥
sooraj kiran na bijul gainaaraa |
neither the sun's rays nor the lightning flashes across the sky.
ਅਕਥੀ ਕਥਉ ਚਿਹਨੁ ਨਹੀ ਕੋਈ ਪੂਰਿ ਰਹਿਆ ਮਨਿ ਭਾਇਦਾ ॥੮॥
akathee kthau chihan nahee koee poor rahiaa man bhaaeidaa |8|
I describe the indescribable state, which has no sign, where the all-pervading Lord is still pleasing to the mind. ||8||
ਪਸਰੀ ਕਿਰਣਿ ਜੋਤਿ ਉਜਿਆਲਾ ॥
pasaree kiran jot ujiaalaa |
The rays of Divine Light have spread out their brilliant radiance.
ਕਰਿ ਕਰਿ ਦੇਖੈ ਆਪਿ ਦਇਆਲਾ ॥
kar kar dekhai aap deaalaa |
Having created the creation, the Merciful Lord Himself gazes upon it.
ਅਨਹਦ ਰੁਣ ਝੁਣਕਾਰੁ ਸਦਾ ਧੁਨਿ ਨਿਰਭਉ ਕੈ ਘਰਿ ਵਾਇਦਾ ॥੯॥
anahad run jhunakaar sadaa dhun nirbhau kai ghar vaaeidaa |9|
The sweet, melodious, unstruck sound current vibrates continuously in the home of the fearless Lord. ||9||
ਅਨਹਦੁ ਵਾਜੈ ਭ੍ਰਮੁ ਭਉ ਭਾਜੈ ॥
anahad vaajai bhram bhau bhaajai |
When the unstruck sound current resounds, doubt and fear run away.
ਸਗਲ ਬਿਆਪਿ ਰਹਿਆ ਪ੍ਰਭੁ ਛਾਜੈ ॥
sagal biaap rahiaa prabh chhaajai |
God is all-pervading, giving shade to all.
ਸਭ ਤੇਰੀ ਤੂ ਗੁਰਮੁਖਿ ਜਾਤਾ ਦਰਿ ਸੋਹੈ ਗੁਣ ਗਾਇਦਾ ॥੧੦॥
sabh teree too guramukh jaataa dar sohai gun gaaeidaa |10|
All belong to You; to the Gurmukhs, You are known. Singing Your Praises, they look beautiful in Your Court. ||10||
ਆਦਿ ਨਿਰੰਜਨੁ ਨਿਰਮਲੁ ਸੋਈ ॥
aad niranjan niramal soee |
He is the Primal Lord, immaculate and pure.
ਅਵਰੁ ਨ ਜਾਣਾ ਦੂਜਾ ਕੋਈ ॥
avar na jaanaa doojaa koee |
I know of no other at all.
ਏਕੰਕਾਰੁ ਵਸੈ ਮਨਿ ਭਾਵੈ ਹਉਮੈ ਗਰਬੁ ਗਵਾਇਦਾ ॥੧੧॥
ekankaar vasai man bhaavai haumai garab gavaaeidaa |11|
The One Universal Creator Lord dwells within, and is pleasing to the mind of those who banishe egotism and pride. ||11||
ਅੰਮ੍ਰਿਤੁ ਪੀਆ ਸਤਿਗੁਰਿ ਦੀਆ ॥
amrit peea satigur deea |
I drink in the Ambrosial Nectar, given by the True Guru.
ਅਵਰੁ ਨ ਜਾਣਾ ਦੂਆ ਤੀਆ ॥
avar na jaanaa dooaa teea |
I do not know any other second or third.
ਏਕੋ ਏਕੁ ਸੁ ਅਪਰ ਪਰੰਪਰੁ ਪਰਖਿ ਖਜਾਨੈ ਪਾਇਦਾ ॥੧੨॥
eko ek su apar paranpar parakh khajaanai paaeidaa |12|
He is the One, Unique, Infinite and Endless Lord; He evaluates all beings and places some in His treasury. ||12||
ਗਿਆਨੁ ਧਿਆਨੁ ਸਚੁ ਗਹਿਰ ਗੰਭੀਰਾ ॥
giaan dhiaan sach gahir ganbheeraa |
Spiritual wisdom and meditation on the True Lord are deep and profound.
ਕੋਇ ਨ ਜਾਣੈ ਤੇਰਾ ਚੀਰਾ ॥
koe na jaanai teraa cheeraa |
No one knows Your expanse.
ਜੇਤੀ ਹੈ ਤੇਤੀ ਤੁਧੁ ਜਾਚੈ ਕਰਮਿ ਮਿਲੈ ਸੋ ਪਾਇਦਾ ॥੧੩॥
jetee hai tetee tudh jaachai karam milai so paaeidaa |13|
All that are, beg from You; You are attained only by Your Grace. ||13||
ਕਰਮੁ ਧਰਮੁ ਸਚੁ ਹਾਥਿ ਤੁਮਾਰੈ ॥
karam dharam sach haath tumaarai |
You hold karma and Dharma in Your hands, O True Lord.
ਵੇਪਰਵਾਹ ਅਖੁਟ ਭੰਡਾਰੈ ॥
veparavaah akhutt bhanddaarai |
O Independent Lord, Your treasures are inexhaustible.
ਤੂ ਦਇਆਲੁ ਕਿਰਪਾਲੁ ਸਦਾ ਪ੍ਰਭੁ ਆਪੇ ਮੇਲਿ ਮਿਲਾਇਦਾ ॥੧੪॥
too deaal kirapaal sadaa prabh aape mel milaaeidaa |14|
You are forever kind and compassionate, God. You unite in Your Union. ||14||
ਆਪੇ ਦੇਖਿ ਦਿਖਾਵੈ ਆਪੇ ॥
aape dekh dikhaavai aape |
You Yourself see, and cause Yourself to be seen.
ਆਪੇ ਥਾਪਿ ਉਥਾਪੇ ਆਪੇ ॥
aape thaap uthaape aape |
You Yourself establish, and You Yourself disestablish.
ਆਪੇ ਜੋੜਿ ਵਿਛੋੜੇ ਕਰਤਾ ਆਪੇ ਮਾਰਿ ਜੀਵਾਇਦਾ ॥੧੫॥
aape jorr vichhorre karataa aape maar jeevaaeidaa |15|
The Creator Himself unites and separates; He Himself kills and rejuvenates. ||15||
ਜੇਤੀ ਹੈ ਤੇਤੀ ਤੁਧੁ ਅੰਦਰਿ ॥
jetee hai tetee tudh andar |
As much as there is, is contained within You.
ਦੇਖਹਿ ਆਪਿ ਬੈਸਿ ਬਿਜ ਮੰਦਰਿ ॥
dekheh aap bais bij mandar |
You gaze upon Your creation, sitting within Your royal palace.
ਨਾਨਕੁ ਸਾਚੁ ਕਹੈ ਬੇਨੰਤੀ ਹਰਿ ਦਰਸਨਿ ਸੁਖੁ ਪਾਇਦਾ ॥੧੬॥੧॥੧੩॥
naanak saach kahai benantee har darasan sukh paaeidaa |16|1|13|
Nanak offers this true prayer; gazing upon the Blessed Vision of the Lord's Darshan, I have found peace. ||16||1||13||
ਚੌਪਈ ॥
chauapee |
ਨਾਜ ਮਤੀ ਇਹ ਭਾਤਿ ਉਚਾਰੀ ॥
naaj matee ih bhaat uchaaree |
ਸੁਨੋ ਰਾਵ ਤੁਮ ਬਾਤ ਹਮਾਰੀ ॥
suno raav tum baat hamaaree |
ਸਭ ਬੀਰਨ ਕੋ ਬੋਲਿ ਪਠੈਯੈ ॥
sabh beeran ko bol patthaiyai |
ਸਭ ਕੇ ਸਰ ਪਰ ਨਾਮ ਡਰੈਯੈ ॥੧੫॥
sabh ke sar par naam ddaraiyai |15|
ਦੋਹਰਾ ॥
doharaa |
ਜਬ ਗਾੜੋ ਰਨ ਪਰੈਗੋ ਬਹੈ ਤੀਰ ਤਰਵਾਰਿ ॥
jab gaarro ran paraigo bahai teer taravaar |
ਬਿਨਾ ਨਾਮ ਸਰ ਪੈ ਲਿਖੈ ਸਕਿ ਹੈ ਕਵਨ ਬਿਚਾਰਿ ॥੧੬॥
binaa naam sar pai likhai sak hai kavan bichaar |16|
ਚੌਪਈ ॥
chauapee |
ਨਾਜ ਮਤੀ ਜਬ ਐਸ ਬਖਾਨ︀ਯੋ ॥
naaj matee jab ais bakhaanayo |
ਸਤ︀ਯ ਸਤ︀ਯ ਰਾਜੇ ਕਰਿ ਮਾਨ︀ਯੋ ॥
satay satay raaje kar maanayo |
ਸਕਲ ਸੂਰਮਾ ਬੋਲਿ ਪਠਾਏ ॥
sakal sooramaa bol patthaae |
ਸਭਨ ਸਰਨ ਪਰ ਨਾਮ ਲਿਖਾਏ ॥੧੭॥
sabhan saran par naam likhaae |17|
ਦੋਹਰਾ ॥
doharaa |
ਸਰ ਪਰ ਨਾਮ ਲਿਖਾਇ ਕੈ ਰਨ ਕਹ ਚੜੇ ਰਿਸਾਇ ॥
sar par naam likhaae kai ran keh charre risaae |
ਜਾ ਕੋ ਸਰ ਜਿਹ ਲਾਗਿ ਹੈ ਸੋ ਭਟ ਚੀਨੋ ਜਾਇ ॥੧੮॥
jaa ko sar jih laag hai so bhatt cheeno jaae |18|
ਜੁਧ ਜਬੈ ਗਾੜੋ ਪਰਿਯੋ ਘਾਤ ਬਾਲ ਤਿਨ ਪਾਇ ॥
judh jabai gaarro pariyo ghaat baal tin paae |
ਉਹਿ ਰਾਜਾ ਕੋ ਬਾਨ ਲੈ ਇਹ ਨ੍ਰਿਪ ਹਨ︀ਯੋ ਰਿਸਾਇ ॥੧੯॥
auhi raajaa ko baan lai ih nrip hanayo risaae |19|
ਚੌਪਈ ॥
chauapee |
ਲਾਗਤ ਬਾਨ ਰਾਵ ਰਿਸਿ ਭਯੋ ॥
laagat baan raav ris bhayo |
ਸਰ ਪਰ ਨਾਮ ਲਿਖਿਯੋ ਲਖਿ ਲਯੋ ॥
sar par naam likhiyo lakh layo |
ਮੁਹਿ ਇਨ ਹਨ︀ਯੋ ਨ੍ਰਿਪਤਿ ਸੋਊ ਮਾਰਿਯੋ ॥
muhi in hanayo nripat soaoo maariyo |
ਬਹੁਰਿ ਆਪਹੂੰ ਸ੍ਵਰਗ ਸਿਧਾਰਿਯੋ ॥੨੦॥
bahur aapahoon svarag sidhaariyo |20|
ਦੋਹਰਾ ॥
doharaa |
ਨਾਜ ਮਤੀ ਇਹ ਚਰਿਤ੍ਰ ਸੋ ਦੁਹੂੰ ਨ੍ਰਿਪਨ ਕੌ ਘਾਇ ॥
naaj matee ih charitr so duhoon nripan kau ghaae |
ਬਹੁਰ ਰੈਬਾਰੀ ਰਾਵ ਸੋਂ ਆਨਿ ਦਈ ਸੁਖ ਪਾਇ ॥੨੧॥
bahur raibaaree raav son aan dee sukh paae |21|
ਚੌਪਈ ॥
chauapee |
ਨ੍ਰਿਪ ਮੈ ਤੁਮਰੇ ਕਾਜ ਸਵਾਰੇ ॥
nrip mai tumare kaaj savaare |
ਦੋਨੋ ਸਤ੍ਰੁ ਤਿਹਾਰੇ ਮਾਰੇ ॥
dono satru tihaare maare |
ਅਬ ਮੋ ਕੋ ਤੁਮ ਧਾਮ ਬੁਲਾਵੋ ॥
ab mo ko tum dhaam bulaavo |
ਕਾਮ ਭੋਗ ਮੁਹਿ ਸਾਥ ਕਮਾਵੋ ॥੨੨॥
kaam bhog muhi saath kamaavo |22|
ਦੋਹਰਾ ॥
doharaa |
ਤਬ ਰਾਜੈ ਤਾ ਕੌ ਤੁਰਤ ਲੀਨੋ ਸਦਨ ਬੁਲਾਇ ॥
tab raajai taa kau turat leeno sadan bulaae |
ਕਾਮ ਭੋਗ ਤਾ ਸੋ ਕਿਯੋ ਹ੍ਰਿਦੈ ਹਰਖ ਉਪਜਾਇ ॥੨੩॥
kaam bhog taa so kiyo hridai harakh upajaae |23|
ਏਕ ਨ੍ਰਿਪਤਿ ਨਿਜੁ ਕਰ ਹਨ︀ਯੋ ਤਾ ਤੇ ਦੁਤਿਯ ਹਨਾਇ ॥
ek nripat nij kar hanayo taa te dutiy hanaae |
ਰਤਿ ਮਾਨੀ ਇਹ ਨ੍ਰਿਪ ਭਏ ਨਾਜ ਮਤੀ ਸੁਖ ਪਾਇ ॥੨੪॥
rat maanee ih nrip bhe naaj matee sukh paae |24|
ਚੌਪਈ ॥
chauapee |
ਨਾਜ ਮਤੀ ਨ੍ਰਿਪ ਲੈ ਘਰ ਰਾਖੀ ॥
naaj matee nrip lai ghar raakhee |
ਤ੍ਰਿਯ ਕੀਨੀ ਰਵਿ ਸਸਿ ਕਰਿ ਸਾਖੀ ॥
triy keenee rav sas kar saakhee |
ਰਾਕ ਹੁਤੀ ਰਾਨੀ ਕਰਿ ਡਾਰਿਯੋ ॥
raak hutee raanee kar ddaariyo |
ਤ੍ਰਿਯਾ ਚਰਿਤ੍ਰ ਨ ਜਾਤ ਬਿਚਾਰਿਯੋ ॥੨੫॥
triyaa charitr na jaat bichaariyo |25|
ਇਤਿ ਸ੍ਰੀ ਚਰਿਤ੍ਰ ਪਖ︀ਯਾਨੇ ਤ੍ਰਿਯਾ ਚਰਿਤ੍ਰੇ ਮੰਤ੍ਰੀ ਭੂਪ ਸੰਬਾਦੇ ਇਕ ਸੌ ਤ੍ਰਿਪਨੋ ਚਰਿਤ੍ਰ ਸਮਾਪਤਮ ਸਤੁ ਸੁਭਮ ਸਤੁ ॥੧੫੩॥੩੦੫੧॥ਅਫਜੂੰ॥
eit sree charitr pakhayaane triyaa charitre mantree bhoop sanbaade ik sau tripano charitr samaapatam sat subham sat |153|3051|afajoon|
ਦੋਹਰਾ ॥
doharaa |
ਸ੍ਰਯਾਲਕੋਟ ਕੇ ਦੇਸ ਮੈ ਦਰਪ ਕਲਾ ਇਕ ਬਾਮ ॥
srayaalakott ke des mai darap kalaa ik baam |
ਤਰੁਨ ਦੇਹ ਤਾ ਕੌ ਰਹੈ ਅਧਿਕ ਸਤਾਵਤ ਕਾਮ ॥੧॥
tarun deh taa kau rahai adhik sataavat kaam |1|
ਦਾਨੀ ਰਾਇ ਤਹਾ ਹੁਤੋ ਏਕ ਸਾਹ ਕੇ ਪੂਤ ॥
daanee raae tahaa huto ek saah ke poot |
ਸੂਰਤਿ ਸੀਰਤਿ ਕੇ ਬਿਖੈ ਬਿਧਨੈ ਕਿਯੋ ਸਪੂਤ ॥੨॥
soorat seerat ke bikhai bidhanai kiyo sapoot |2|
ਦਰਪ ਕਲਾ ਇਹ ਸਾਹ ਕੀ ਦੁਹਿਤ ਰਹੈ ਅਪਾਰ ॥
darap kalaa ih saah kee duhit rahai apaar |
ਹਿਯੈ ਬਿਚਾਰਿਯੋ ਸਾਹ ਕੇ ਸੁਤ ਸੌ ਰਮੌ ਸੁਧਾਰ ॥੩॥
hiyai bichaariyo saah ke sut sau ramau sudhaar |3|
ਚੌਪਈ ॥
chauapee |
ਬੋਲਿ ਸਾਹੁ ਕੋ ਪੂਤ ਮੰਗਾਯੋ ॥
bol saahu ko poot mangaayo |
ਕਾਮ ਕੇਲ ਤਿਹ ਸੰਗ ਕਮਾਯੋ ॥
kaam kel tih sang kamaayo |
ਦਿਵਸ ਭਏ ਗ੍ਰਿਹ ਦੇਤ ਪਠਾਈ ॥
divas bhe grih det patthaaee |
ਰੈਨਿ ਭਏ ਪੁਨਿ ਲੇਤ ਬੁਲਾਈ ॥੪॥
rain bhe pun let bulaaee |4|
ਐਸੀ ਪ੍ਰੀਤਿ ਦੁਹਨਿ ਮੈ ਭਈ ॥
aisee preet duhan mai bhee |
ਲੋਕ ਲਾਜ ਸਭ ਹੀ ਤਜਿ ਦਈ ॥
lok laaj sabh hee taj dee |
ਜਾਨੁਕ ਕਹੂੰ ਬ︀ਯਾਹ ਕਰਿ ਆਨੀ ॥
jaanuk kahoon bayaah kar aanee |
ਤਿਨ ਪਰ ਨਾਰਿ ਐਸ ਪਹਿਚਾਨੀ ॥੫॥
tin par naar ais pahichaanee |5|
ਅੜਿਲ ॥
arril |
ਇਸਕ ਮੁਸਕ ਖਾਸੀ ਅਰੁ ਖੁਰਕ ਬਖਾਨਿਯੈ ॥
eisak musak khaasee ar khurak bakhaaniyai |
ਖੂਨ ਖੈਰ ਮਦਪਾਨ ਸੁ ਬਹੁਰਿ ਪ੍ਰਮਾਨਿਯੈ ॥
khoon khair madapaan su bahur pramaaniyai |
ਕਸ ਕੋਊ ਕਰਈ ਸਾਤ ਛਪਾਏ ਛਪਤ ਨਹਿ ॥
kas koaoo karee saat chhapaae chhapat neh |
ਹੋ ਹੋਵਤ ਪ੍ਰਗਟ ਨਿਦਾਨ ਸੁ ਸਾਰੀ ਸ੍ਰਿਸਟਿ ਮਹਿ ॥੬॥
ho hovat pragatt nidaan su saaree srisatt meh |6|
ਦੋਹਰਾ ॥
doharaa |
ਦਰਪ ਕਲਾ ਸੁਤ ਸਾਹੁ ਕੇ ਊਪਰ ਰਹੀ ਬਿਕਾਇ ॥
darap kalaa sut saahu ke aoopar rahee bikaae |
ਰੈਨਿ ਦਿਵਸ ਤਾ ਸੌ ਰਮੈ ਸਭਹਿਨ ਸੁਨੀ ਬਨਾਇ ॥੭॥
rain divas taa sau ramai sabhahin sunee banaae |7|
ਦਰਪ ਕਲਾ ਜਬ ਸਾਹੁ ਕੌ ਲੀਨੋ ਪੂਤ ਬੁਲਾਇ ॥
darap kalaa jab saahu kau leeno poot bulaae |
ਆਨ ਪਿਯਾਦਨ ਗਹਿ ਲਿਯੋ ਰਹਿਯੋ ਨ ਕਛੂ ਉਪਾਇ ॥੮॥
aan piyaadan geh liyo rahiyo na kachhoo upaae |8|
ਚੌਪਈ ॥
chauapee |
ਦਰਪ ਕਲਾ ਇਹ ਭਾਤ ਉਚਾਰੀ ॥
darap kalaa ih bhaat uchaaree |
ਸੁਨੋ ਮੀਤ ਤੁਮ ਬਾਤ ਹਮਾਰੀ ॥
suno meet tum baat hamaaree |
ਸੋਨਾ ਬੋਵਤ ਮੁਹਿ ਤੁਮ ਕਹਿਯਹੁ ॥
sonaa bovat muhi tum kahiyahu |
ਯੌ ਕਹਿ ਨੈਨ ਨੀਚ ਕਰਿ ਰਹਿਯਹੁ ॥੯॥
yau keh nain neech kar rahiyahu |9|
ਨ੍ਰਿਪ ਪਹਿ ਬਾਧ ਤਾਹਿ ਲੈ ਗਏ ॥
nrip peh baadh taeh lai ge |
ਤੇ ਵੈ ਬੈਨ ਬਖਾਨਤ ਭਏ ॥
te vai bain bakhaanat bhe |
ਏਕ ਬਾਤ ਮੈ ਤੁਮੈ ਦਿਖਾਊ ॥
ek baat mai tumai dikhaaoo |
ਤੁਮ ਤੇ ਕਹੋ ਕਹਾ ਤਬ ਪਾਊਾਂ ॥੧੦॥
tum te kaho kahaa tab paaooaan |10|
ਜਾ ਪੈ ਬੈਠੇ ਮੁਹਿ ਗਹਿ ਆਨੋ ॥
jaa pai baitthe muhi geh aano |
ਉਨ ਮੋ ਸੋ ਇਹ ਭਾਤਿ ਬਖਾਨੋ ॥
aun mo so ih bhaat bakhaano |
ਜੌ ਮੈ ਕੰਚਨ ਬੀਜਿ ਦਿਖਾਊ ॥
jau mai kanchan beej dikhaaoo |
ਤਬ ਮੈ ਕਹੋ ਕਹਾ ਬਰ ਪਾਊ ॥੧੧॥
tab mai kaho kahaa bar paaoo |11|
ਜਦ ਯੌ ਬਚਨ ਰਾਵ ਸੁਨਿ ਪਾਯੋ ॥
jad yau bachan raav sun paayo |
ਦਰਪ ਕਲਾ ਕੌ ਬੋਲਿ ਪਠਾਯੋ ॥
darap kalaa kau bol patthaayo |
ਤਾ ਕੋ ਏਕ ਧਾਮ ਮੈ ਰਾਖਿਯੋ ॥
taa ko ek dhaam mai raakhiyo |
ਕੰਚਨ ਕੇ ਬੀਜਨ ਕਹ ਭਾਖਿਯੋ ॥੧੨॥
kanchan ke beejan keh bhaakhiyo |12|
ਮੋਹਿ ਇਹ ਏਕ ਸਦਨ ਮੈ ਰਾਖੋ ॥
mohi ih ek sadan mai raakho |
ਭਲੀ ਬੁਰੀ ਕਛੁ ਬਾਤ ਨ ਭਾਖੋ ॥
bhalee buree kachh baat na bhaakho |
ਜਬ ਮੈ ਮਾਸ ਇਕਾਦਸ ਲਹਿਹੌ ॥
jab mai maas ikaadas lahihau |
ਤੁਮ ਸੌ ਆਇ ਆਪ ਹੀ ਕਹਿਹੌ ॥੧੩॥
tum sau aae aap hee kahihau |13|
ਜਬ ਵੈ ਦੋਊ ਏਕ ਗ੍ਰਿਹ ਰਾਖੈ ॥
jab vai doaoo ek grih raakhai |
ਤਬ ਤ੍ਰਿਯ ਯੌ ਤਾ ਸੌ ਬਚ ਭਾਖੈ ॥
tab triy yau taa sau bach bhaakhai |
ਮੋ ਸੌ ਭੋਗ ਮੀਤ ਅਬ ਕਰਿਯੈ ॥
mo sau bhog meet ab kariyai |
ਯਾ ਚਿੰਤ ਤੇ ਨੈਕੁ ਨ ਡਰਿਯੈ ॥੧੪॥
yaa chint te naik na ddariyai |14|